sävlig

(sävligt, sävliga)

Vad betyder sävlig?

1. lugn och långsam
2. långsam, stilla

Exempelmeningar som innehåller sävlig

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Hon hade aldrig sett honom så här förr, Caesar verkade ju alltid så lugn och sävlig, nästan bad om ursäkt för att han fanns till.
• - Ja, jag är alldeles för sävlig.
• Han var alltid sävlig, men nu blev han klar till slut och lämnade rummet.
• Det var alltid de här bilderna av pappa som kom tillbaka först, en lång, smal karl, knotig och sävlig.
• Han var smutsig och orakad, sävlig i sättet och kom in så stillsamt, att man likaså gärna kunde ha tagit honom för en tiggare.
• Lauritz är fetlagd, sävlig, döljer helst sina ljusa ögon bakom fällda ögonlock.
• Han är ganska ny, en sävlig typ från stan.
• Han var sävlig ; men sävligheten betydde inte tröghet, den röjde att han hade annat tempo än det genomsnittligt mänskliga.
• Han flyttar de glödgade järnstyckena med hjälp av släggaren, rör de väldiga överarmarna med sävlig styrka.
• Herman är sävlig och obenägen att backa på om ersättning, håller sig avvaktande och tiger med påminnelser.
• - Ja, börjar Slappo med sävlig röst och gest, jag börjar förstå vad du menade med att föregripa andras reaktioner...
• Man seglar om det mesta som rör sig på fjärdarna, hängande i trapets kanske, när 30-fotsfamiljen glider fram i mer ombonad och sävlig takt. '
• Eftersom han var storvuxen verkade hans gång sävlig men Bosch visste av erfarenhet att det var svårt att hålla jämna steg med honom.
• - Är det du som är Liv Lundström, avbröt polisen dem med en fullkomligt idiotisk fråga på sävlig norrländska.