Vad betyder vämjelig? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

vämjelig

uttal: [ ²v'em:jelig ]

(vämjeligt, vämjeliga)


Vad betyder vämjelig?

vämjelig adjektiv
  1. som inger vämjelse
  2. motbjudande, vidrig, som äcklar
exempel:
  • en vämjelig lukt
Snabblänkar

Besläktade ord till vämjelig

    Vämjelig på engelska

    Synonymer till vämjelig

    För fler synonymer se synonymer till vämjelig

    Korsordsledtrådar & korsordssvar

    Ibland kan korsordsfrågor och korsordssvar ge lite ledtrådar till hur man på ett annorlunda eller litet underfundigt sätt kan beskriva ett ord. Tyvärr så har vi inte hittat några för ordet vämjelig ännu.

    Exempelmeningar som innehåller vämjelig

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Inte nog med att hans snarkningar hindrade henne att sova, han gav ifrån sig en vämjelig lukt.
    • Första tiden var vämjelig, men när hon väl hade vant sig betraktade hon patienterna mer som möbler än människor.
    • En vämjelig ingivelse !
    • Fast han i rakt nedstigande led härstammar från en furste i andens rike, lämnar han vämjelig smuts efter sig där han går.
    • Inte på fracken, som hon finner vämjelig, utan på Johannes.
    • Genast föll han till föga och gnällde med sin andra stämma, den där raspande tiggarstämman som var mera vämjelig att höra än den fräcka.
    • Han kände sig oren, vämjelig, ruggig och illamående.
    • " Herregud, den var ju direkt vämjelig !
    • Ändå fick hon en vämjelig smak i munnen och blev främmande för sig själv.
    • Det fanns ingen vämjelig manskropp i rummet.
    • Varan blir nämligen för sin ovanliga » svaghets » skull vämjelig och föga begärlig för vana supare.
    • Carl tröttnade på samtalet både för att han fann teknikerns fantasilöshet vämjelig och för att han kommit att tänka på Mike Hawkins.
    • Erlander fann dock att det fanns något slags människoskildring i boken, om än vämjelig : Erlander (  /  ), s .