värd

Ordets historia/ursprung

värd, adj., fornsvenska värper, värd,värdig, värderad (om dessa betyd, jämförnedan) = fornisländska verÖr, danska vcerd, gotiska språket wairps,fsax. werth, fornhögtyska iverd (ty. wert), ägs.iveord (engelska worth; från ägs. väl ävenkymr. gwerth), av urgermanska *werþa-, varavdet gamla finska lånordet verta, liksomäven litauiska ver̃tas o. fornslaviska -vrědŭ kommafrån urgermanska spr. Härjämte urgermanska *werþia-i angelsaxiska eller fornengelska wierðe. F. ö. flertydigt. Möjl.med Brugmann IF 13: 88 n. 1 = germ.*werþa-, *werða-, vänd mot, i got.-waírþs osv. (se antvarda, invärtes,vart 1), o. i så fall att förbinda medforniriska frith-, mot, o. latin adv. vorsus; medsamma betyd.-utveckling som i lat.pretium, värde, pris, till ett adj. *pretios,till urindoeuropeiska prepos. *preti, emot (= lettiska pret~ grekiska proti, prós), om denna Prellwitz'o. Brugmanns tolkning är riktig (varförbl. a. kunde tala parallellen med grek.antí pollȭn esti, han är likvärdig medmånga); alltså i båda fallen: gällandesom motprestation eller dyl. BartholomæZfdW 9: 18 förbinder värd medungavest. avarətā, värdeföremål. Ävenledeshar man, icke utan skäl, tänkt på ettto-particip till urindoeuropeiska uer i fornhögtyska werên,betala, lämna säkerhet (ty. gewähren); jämförmhty. wer(e), betalning, pris, ävensomunder garanti, en ordstam som f. ö.saknar tillfredsställande härledning; sevärd 2. Enl. Fick o. Kluge skulleordet däremot höra samman medstammen i var 3 (vaksam), vara 3, bevaraosv. (med vilka enl. somliga det nyssnämnda fornhögtyska werên o. värd, sbst., ärobesläktade). Jfr värde, värdes,värdigas. — Den gamla betyd. 'värdig'ingår i gamla bibelövers.: 'Hwilken somälskar fader och moder mer än mig,han är mig icke wärd' (i nya övers.:'värdig', Matt. 10:39); betyd. 'värderad,aktad' i det numera föga använda 'Minvärde vän' o. det mera brukliga 'denvärde talaren' o. d. — I sammans. stårordet ofta på gränsen till avledning,såsom t. ex. anammansvärd (1811, efterty. annehmenswert), avsevärd 1871,avskyvärd (1712: 'De mest afsky värdelaster', Weste 1807, men ej Sahlstedt1773; ej i da.; jämför ty.verabscheuenswürdig, mostsvarande ä. svenska afskyvärdig),avundsvärd (Lidner 1791 1: 214, uppl.1812, Lenngren o. 1795; jämför ty.(be)neidenswert), beaktansvärd (E. H.Tegnér 1870; efter nyhögtiska beachtenswert),behjärtansvärd (1855; efter ty.beherz(ig)enswert), beklagansvärd(Kellgren 1792; efter nyhögtiska beklagenswert),bemärkansvärd (Reuterdahl 1852; efterty. bemerkenswert), berömvärd (1626,i två ord; 1678), beundransvärd(1788: efter nyhögtiska bewundernswert),dyrkansvärd, efterföljansvärd(Reuterdahl 1843; jämför 1756:efterföljningsvärd; efter nyhögtiska nachahmenswert),fasansvärd (Möller m. fl. 1790, Leopoldosv.), fruktansvärd (1675 osv.;tidigast skrivet i två ord), förvånansvärd(t. ex. 1886; efter nyhögtiska erstaunenswert),heder-, klander-, lov-, läs-, nämn-,prisvärd, rysansvärd (efter fasans-o. d.), se-, straffvärd,tillbedjansvärd, vördnadsvärd, älskvärd(Spegel 1685, vanligt först på 1790-t., Thorildosv., jämför danska elskværdig), älskansvärd(Lindschöld 1669: älskans värd,Österling 1708: älskand värd, Möller 1755osv., synnerl. gärna använt under 1700-t:ssenare årtionden, numera rätt sällsynt;förr även -värdig; efter ty.liebenswürdig), ömkansvärd (t. ex. Kellgren G.Vas.; förr även ömkansvärdig),önskvärd osv.; de många på -ans (utanmotsvar. sbst. på -an) alltsåanalogibildningar efter dyrkans- o. d. samt ty.ord på -ens-.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt värd

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller värd

• fäste på svärd
• försändelse av värde för mottagaren
• Högt värderad nöt
• japansk svärdkamp
• japansk svärdskamp
• mytologiskt svärd
• runebergs svärd
• svärd i mora
• svärd med stål
• Sätter man värde på i affär
• värdebedöma
• Värdera 4 bokstäver
• Värderat 5 bokstäver
• värdesystem
• wadköpings värdshus
• Överdrivet värdefullt