väva

Ordets historia/ursprung

väva, fornsvenska vceva (ipf. plur. vävo; jämföripf. vöf hos Linné o. Celsius 1774 samti vissa dial. t. ex. i Västergötland o. sup. väfvitt. ex. hos Runeberg) = fornisländska vefa, da.vceve, medellågtyska (1200 - 1500) weven, fornhögtyska iveban (ty.we-ben), ägs. wefan (engelska weave), st. vb,även: fläta, spinna, röra sig fram o.tillbaka ( fornhögtyska ). Härtill kausativbildningeii*wabjan = fornsvenska vcefia, fornisländska vefja, svepa,hölja, medellågtyska (1200 - 1500) weffen, väva, fläta, knyta,ägs. webbian, väva. Därjämte: germ.*watön = norska väva, veckla om. leur.rot uebh (osv.) i grekiska (h)yphainö,väver, sanskrit urna-väbhi- m., spindel,egentl.: ullvävare; jämför fornisländska kpngurvdfa,spindel, mostsvarande svenska dial. kang-, kångrom. m. detsamma (första leden möjl. till finskalånordet kängas, väv, i vilket fall kångrobetyder 'vävvävare'), sannol.eufemistiska omskrivningar (se spindel 1). Tillavljtidsstadiet urgermanska *wab- i fornsvenska vceviaosv. hör det från den poet. Eddanbekanta jättenamnet Vafpriidnir (tillprudr,styrka), alltså 'den som är stark iinvecklade spörsmål o. gåtor' eller dyl. Tillie. uebh, väva, hör väl också detsam-indoeur. ordet för 'geting', danska hveps,ty. wespe osv.; se närmare undergeting. Jfr f. ö. Weber, väv o. öv. -En parallellrot med en mängd Iikbet3rd.avlägg se veva 1. - Till en annan(möjl. urspr, identisk) urindoeuropeiska rot uebh, rörasig hit o. dit, höra däremot: mhty.we-ben, röra, svänga (ty. weben), av germ.*waojan; ägs. wafian, svinga (engelska wave),av urgermanska *wabön, med r-avledn. isl.vafra, röra sig hit o. dit, norska vavra,ä. danska vavre, vackla m. m., mostsvarande ivgerm. spr., vartill fornisländska vafrlogi,fladdrande låga; svenska dial. vavla, fara hit o.dit i tal, no.: gå planlöst fram o.tillbaka, fornisländska vafla, vackla, jämför Ity. wabbeln,dingla, osv. (sammansmält med enimi-tativ bildning, jämför norska vavla, lalla, osv.o. se under vapla); fornisländska vdfa, dingla, avgerm. *wä>ben; se virvel o. väppliiig.- Betyd.-växlingen 'fläta' o. 'väva' berordärpå, att vävningen äldst var ett slagsflätning. Flätade tyger ha påträffats ide neolitiska pålbyggnaderna i Schweiz.Jfr vad, besläktat med vad 2 o. med got.gawidan, binda, medellågtyska (från 1100 till Luther) weten, fläta;ävensom nyhögtiska gewand, klädnad, till urindoeuropeiska uendh,fläta o. d., i t. ex. nyhögtiska w a n d, vägg, egentl.:flätverk (se under vägg); o. latin texere,väva, fläta (jämför under tax). - De mångaspråkliga överensstämmelserna göra detmycket sannolikt, att indoeuropéernakänt vävkonsten (i en primitiv form): detär föga troligt, att denna specialbetydelsesjälvständigt utvecklat sig inom de olikaspråkfamiljerna från en allmännaregrundbetydelse. - Med avs. påövergången till svag böjning jämför t. ex. vräka,väga, växa. - 'Väva' uttryckes i ä.nsv. ofta med virka (se d. o.).

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt väva

• framställa genom sammanbindning av vinkelräta trådsystem
• person som väver
• stoppa lufttillförseln till

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller väva

• ett franskt dragspel med svävande ton
• finfördelade partiklar som svävar i gas
• få att sväva över underlaget
• kväva genom utvändigt tryck på halsen
• skyddar vävare
• Sväva i luften 5 bokstäver
• sväva över en punkt
• Tripp när man svävar på moln
• typ svävare
• vävare i afrika
• vävarnas stad