Vad betyder hes? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
hes
uttal: [ he:s ]
(hest, hesa)
Vad betyder hes?
hes adjektiv- skrovlig i rösten
- (bibelboksförkortningar) förkortning för Hesekiel
- med väsande eller sträv röst
Ordets historia/ursprung
hes == fornsvenska (där även sträv, om ljud) =fda. hees, fornsaxiska hes, fornhögtyska heisi (ty. heiser),ägs. h ds, stam *hais-; växl. med*hairs-i medelengelska (1100-1500) hors(e) (engelska hoarse), mholl.heersch samt med bortfall av r (efterden samnord, övergången av air- > ar-)sv. dial. hås, hes, norska haas, fornisländska hdss,vilket att döma av ordets spridning idial. ej kan vara lån från ägs.; jämför isl.hjarsi «- fno. hjassi (se hjässa).Förhållandet mellan dessa stammar är f. ö.mångtydigt; grundbetyd, sakerl.: sträv,skrovlig, alltså = norska haas i dennabetyd.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt hes
Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller hes
Exempelmeningar som innehåller hes
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- – ?Hes, mörk.
- En aningen hes Lena Nordin kastar sig dödsföraktande ut i Ortruds giftigheter – underbart elak tillsammans med Johan Edholms mäktige Telramund.
- Rösten var släpig och lite hes, och verkade passa in på Björn Hedberg, tänkte Göran Ålund.
- Hans röst var hes, skrovlig som en mångårig rökares med en finlandssvensk dialekt.
- Hon fick vänta en stund, sedan meddelade en gumröst på hes argot att madame tog emot klockan fyra.
- När jag fick se dr K. och hunden på väg tvärsöver golfbanan skrek jag mig hes.
- Den är... " Will höjde rösten och lät hes nu.
- Pojken skakade på huvudet, och när han talade var rösten hes.
- Hans röst var låg och hes, och den lantliga dialekten var mer framträdande än vanligt...
- Hans röst var en hes viskning.
- Han andades in i hennes öra, hes av upphetsning.
- Han hamrade på dörren med händer och fötter och ropade med hes röst på kaplanen.
- Rösten var hes och torr.
- Utan ord hörde man att rösten var mycket hes.
- Så fort han fick syn på henne skrek han med hes röst :